måndag 31 december 2012

Och det betyder vad egentligen?

Drömde en mardröm inatt. Eller mardröm. Det var hur som helst en obekväm dröm och jag vaknade upp lite så där för hastigt som en har tendens till att göra ur en sån dröm.

Och det jag kommer ihåg starkast från drömmen?

Att Peter Jöback hade blivit tjock. Och vad betyder det egentligen? Jag bryr mig inte ett om andra har "ett kilo för mycket" på kroppen eller inte.

Och jo så här i förbifarten, snart är mitt jullov också slut och jag är tillbaka på bloggen.

lördag 22 december 2012

"Det är bara för pojkar"

Och där kom det igen.. Det där om pojkar och flickor som någon dum jäkel tutar i min son. Den här gången var det att bara pojkar kan syssla med vassa saker: knivar, skruvar och saxar.

Så sjukt tråkigt och så mycket jobb vi får lägga ner på att visa och förklara att både pojkar och flickor kan stycka, köra bil och tvätta. Allt handlar om att personen måste lära sig hur hen ska göra och inget annat.

När Sebastian säger sånna saker försöker jag att inte visa hur arg jag blir (inte på honom utan på de där jäklarna som säger sånt till honom) utan frågar varför han tycker så. Och sen försöker jag prata med honom om det.

Ja, han är bara tre och ett halvt år. Men det är otroligt hur mycket de förstår och kan resonera sig fram till. Jag blir imponerad av honom nästan varje dag när det gäller sånt där.

Men barn är lättpåverkade, och han ändrar sig såklart efter vad hans kompisar säger. Och många av dem är typiska pojkar och flickor. Någonstans på vägen har han exempelvis fattat tycke för Spindelmannen (våran katt heter som bekant också det) utan att veta vem det är. Skulle jag hålla upp en helt annan figur skulle han ändå säga Spindelmannen.

Efter en lång pratstund om vad jag och hans pappa kan och gör kunde han hur som helst konstatera att flickor faktiskt kan hålla på med vassa saker. Även om det inte var de saker jag försökte visa för honom, så är det ett stort steg på vägen. Och det utan att tjata eller pracka på mina åsikter. För det vill jag inte.

Jag vill att han ska utveckla sina egna åsikter (han blir såklart påverkad av oss och andra, men i och med att jag inte enbart visar vad pojkar ska ha på sig eller göra hoppas jag att han utvecklar sina grejer.). Var vi landar på vägen får vi se.

Hur gör du när dina barn säger något som inte helt är i linje med vad du vill förmedla?

Mutor och julstress

Idag ska jag muta mina barn, jajamen. Det ska jag. En lunch på det stora M-et och sen in i julstressen. För de andra alltså. Vi är klara med julklappar och resten i den svängen.

Det som står på schemat idag är att hämta lite klappar och handla mat. Men jag gissar att det kommer att vara fullt med folk överallt i alla affärer idag.

Därför blir det en muta åt ungarna.

Vad ska du göra idag?

fredag 21 december 2012

Tomtar på loftet...

Idag går alla (många, en del - några stycken då) omkring med tomteluva på sig för att det är typ är jul snart. Och alla är så fina i sina luvor, så juligt och mysigt som bara den. Naw..

Och så kommer jag.

Med den enda tomteluva våran familj äger - Sebastians

Och ja, ni kan ju tänka er hur en treårings tomteluva ser ut på en snart trettioårings huvud. Just det.

Som en kondom.

Snacka om att bli snuvad på konfekten!

Ett väldigt gott kännetecken på att Sebastian är trött är att han blir supertrotsig. Så där så att man får intala sig själv att barn är inte elaka av naturen Han har nämligen våran lilla Emil den där gossen. Mängder med hyss och funderingar och även om de oftast slutar ... illa (?) så menar han inget ont.

Men när han är trött och trotsig. Ja, då är en blocketförsäljning aldrig långt borta om vi säger så.

Tydligen hade han tvärvänt i humöret igår vid middagen och när jag kom hem precis efteråt så sov han redan gott i sin säng. Snarkandes som en hel fabrik. Vi är en aning förkylda fortfarande.

När jag kommer hem från jobbet är jag visserligen trött i huvudet, kissenödig som fan och hungrig men jag har ju saknat barnen som bara den under dagen och jag vill verkligen mysa med dem när jag kommer hem. Så ja, jag blev lite ledsen att han redan somnat när jag kom hem.

Men oj vad han var trött, han gick upp med mig i morse och var så där go som bara han kan vara - tretton timmar senare!

onsdag 19 december 2012

Hur tänker du när det kommer till julklappar?

Nu när det bara är dagar kvar till julafton så pratar såklart många om julen och allt där runtomkring. Bland annat julklappar. Inte så konstigt precis, eller hur?

I år är inte bara första julen då Sebastian följer någon julkalender, första året på länge för mig också för den delen. Tror inte att jag har sett någon kalender på tv sedan jag bodde hemma. Det är också första julen som jag verkligen kan ge mina barn leksaker som de vill ha utan att endast gå efter prislappen.

Så du kan ju gissa hur det gick...

Ska jag räkna efter i pengar så blev det inte jättedyrt med årets julklappsinköp, jag fyndade rejält på Ullared. Men ska jag räkna i antalet klappar så oj! Det blev sjukt många!

Det är så att jag till vissa personer känner att jag måste förklara mig. Och jag vill göra en sak tydlig här också, varken jag eller han dennadär här hemma överöser barnen med saker andra tider på året. Vi har det väldigt koncentrerat på just jul och födelsedagar. Kanske därför det blev sånna mängder iår?

- Mamma, FÅR jag verkligen den här?

Det brukar vara Sebastians standarsreplik när det kommer till fredags-/lördagsgodis som han får välja själv i affären. Så ja, vad ska jag säga? Det känns inte direkt som att han tar för givet att han ska få saker. Och varje liten sak han ändå får är väldigt speciell för honom.

Det är så det blir när man sitter med en massa lån, bilar och föräldrapenning. Inga pengar att spendera betyder minimalt med presenter.

Hur andra familjer har råd med husbygge, nya bilar, utomlandsemestrar och en hel del annat vardagslyx samtidigt, det är en gåta för mig. Vad drar de in på?

Vad drar du in på när det är lite knapert i plånboken?

söndag 16 december 2012

Jo men alltså, vad ska man säga?

Jag är som du kanske vet, för ett samhälle där det är tillåtet att tänka fritt och allt sånt där bra puttinuttigt. Och det finns vissa saker som jag inte lägger ens en gnutta värde i, som nu det senaste året (?) har dykt upp som hetsiga diskusioner i olika medier.

Bland annat skolavslutningar.

Eller Disneys julprogram.

Eller luciafirande.

Och visst, en del av de där sakerna som tas upp är, enligt mig, jätteviktiga för att de står för så stora saker för mig. Till exempel att luciafirande är för barnen, inte för några uppstoppade vuxna som inte tillåter att tomtar eller pepparkaksgubbar är med i tåget.

Och så är det de där andra, som kanske borde vara viktiga men som jag faktiskt inte lagt ner ens en tanke innan. Och knappt någon efter heller om jag ska vara ärlig. Som Disneys julprogram. Ni vet, det där som går vid 15 på julafton.

Jag vet att jag borde bry mig om att de visar sterotypa dockor och nidbilder, men nej. Tyvärr. Just nu så gör jag inte det. Om jag ska vara helt ärlig så varken bryr jag mig om de klipper bort det eller om de har kvar det i programmet. Det finns så mycket med hela Disneykonceptet att om vi ska vara nogranna ska hela programmet slopas. Liksom många, många andra program som inte är från Disney.

Det är möjligt att jag ändrar mig senare, men just nu är det för mycket på en gång. Jag har nog med att på ett så naturligt sätt jag kan lära om Sebastian att flickor visst kan köra snöslungan. För det har tydligen någon på förskolan tutat i honom att bara pojkar gör. Och att det inte är okej att störa katten när han sover.

lördag 15 december 2012

Jag matar och jag matar, men var är de!?

Nej, jag orkade inte ta ett nytt kort.
Det är en hackspett, och det räcker.
Förutom de där vanliga finkarna så kommer hackspettoran/ana, skit samma. Men var ända in i grönbetet är mina domherrar!!?

onsdag 12 december 2012

"Du får inte vara med i luciatåget"

Jag bara måste sprida det här vidare, för fy fan rent ut sagt! Många skolor tjafsar om att skolavslutningar inte får ha religösa inslag och därför inte vara i kyrkor och så vidare. Men det här!? Tydligt får skolan pracka på den här traditionen UTAN att visa hänsyn till vad barnen vill.

Karin aka Ketchupmamman skriver om att hennes son inte får vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg - för att det alltid har varit så och det bara är så, det är inget att diskutera.

tisdag 11 december 2012

Vart tog däcken vägen?

Det är dagar som denna jag verkligen känner att våran familj har tur med tekniken... Och med tur menar jag såklart taskig tajming. Och med teknik menar jag snöslungan.

måndag 10 december 2012

Jag undrar hur stora de snöflingorna är egentligen!?

SMHI utfärdar snökanonsvarning.
Snökanoner... Alltså, jag har hört talas om snöflingor stora som dasslock (även om de inte alls är lika stora som mina dasslock, möjligvis skogstomtarnas dasslock) men snöfall som kan innehålla snökanoner. Det var nytt.

Han gav hur som helst med sig och nu har vi alltså blivit med katt.

Jomenjaha, då har vi fått ytterliggare en familjemedlem i huset. Kattungen Mjau Spindelmannen aka Tissen kom till oss igår. Och efter lite fräsande, spottande och kutryggande mot Orux så gick det faktiskt väldigt bra. 

Jag gissar att Hampus och Spindelmannen kommer få
speciell relation, båda är lika gosiga av sig.
Än så länge är Orux mer nyfiken på Spindelmannen än vad katten tillåter. Men vi ger det några dagar. Vi kan ju inte blint räkna med att en kattunge på typ tre gram (okej, jag överdriver liiite) ska acceptera en hund på typ 25 kg på stört. Speciellt inte när han är van vid en hälften så stor hund.

Mina förhoppningar är förstås att Spindelmannen kommer att bli värsta skadedjursjägaren, ska han passa in i familjen är nästan det ett krav. Kan vi säga. Jag har länge tjatat och pratat mig varm om att vi ska ha katt men det har inte riktigt fallit i god jord om vi säger så hos han den där andra vuxna personen som lever under samma tak som mig. Fören nu. Efter sjuhundraåttioelva möss som sprungit i väggar, på vinden, i skåpen, i tvättkorgarna och på flera andra ställen så tröttnade även han. Tror jag. Han gav hur som helst med sig och nu har vi alltså blivit med katt.

Spindelmannen började försöka leka med mig men
var en aning för trött och föll ihop spinnande i mitt knä.
Det är länge sen, väldigt länge sen, som jag hade katt och jag har aldrig haft en kattunge. Egentligen. För när jag var mindre och vi hade katt så var det ju inte jag utan mina föräldrar som fick ta hela inskolningsbiten. Men det verkar ha gått bra ändå. Han överlevde första natten och var så lekig när jag gick upp att både mina strumpor och byxor ett tag var i farozonen.

Och jag hade glömt hur mysigt det är med en varm, go och spinnande katt i knät. Sebastian gillade det också, även om "tissen" fick ligga i mitt knä och han bara ha en hand på honom. Och första frågan idag var inte "är det morgon?" utan "var är tissen?". Gullungen trodde kanske att katten skulle ligga inne hos honom på natten...

söndag 9 december 2012

fredag 7 december 2012

Undrar om det här betyder att det - äntligen - blir en annan kvällssaga imorgon?

Ytterligare ett visdomsord från min äldsta son:

Sebastian och jag läser kvällssago, bland annat Vems byxor av Stina Wirzén, och på ett av ställena i boken ska man ropa efter Kanin, Nalle och Fågel. Samma visa varje kväll, jag anar att detta just nu är favoritboken.

- Men mamma, det är ju bara en bild! De hör inte!




Jaha, och nu har jag slarvat bort alla julkort också...

Typiskt.

Att jag förstår betyder inte att jag tycker om det

Som när jag kommer till jobbet, iklädd ett par alldeles för tajta varseloranga termobyxor med en grå kappa till. Uppsatt hår i en knut med mössa över (tänk er Lilla My blandat med Marge Simpsons och sen en mössa ovanpå). Blek med både öron och näsa röda som stoppljus av kyla och snor. Framhäsande ett täppt "go'morron" till personalen.

Och så skrattar de åt mig! Eller med mig...?

Från mig till er på Apoteket, skrivet av en nybliven mamma

Eyeliner, foundation och mascara och intimcreme för rakning.
Jo, och på ett litet hörn får en örontermometer till ungen vara med också.

Attans! Med lite eyeliner så hade jag ju klarat alla vakennätter. Och med lite mascara så kunde många bajskatastrofer avhjälpts. Att jag inte kollade på apotekets sida för nyblivna mammor innan.

Och intimcremen! Hur kunde jag klara mig utan den!? Håller du inte med om att det var det första du tänkte dagen efter förlossningen "Härligt! Nu kan jag raka fitty igen!" inte att du var dödsrädd inför första gången du måste bajsa.

Ett litet tips till er Apoteket: Nyblivna mammor behöver såklart får känna att det är helt okej att bry sig om smink och den sortens välbefinnande. Men att BARA erbjuda smink, intimcreme för rakning och en örontermometer är skrattretande! Var är extrapriset på Xyloproct-krämen? Eller de gigantiska bindorna som finns på BB? Eller blutsaft? Eller annat matnyttigt som verkligen behövs, som blöjor och alvedon? Till både mamma, pappa och till barnet?

Skräpning!

torsdag 6 december 2012

Glömsk, mer glömsk och sen kommer jag

Alltså fifan vad trött jag blir på mig själv ibland, så otroligt glömsk! Och kom inte och säg att det hör till åldern, för då har jag demens innan jag ens fyllt 30 år! ARGHH!!!

Under hela den här veckan har mitt huvud kännts som en sån där kula som glittrar/snöar när man skakar på den och jag har varit betydligt mer glömsk och virrig än vanligt. Vilket är illa, väldigt illa.

Jag har bland annat glömt bort, flera gånger också för att jag har faktiskt blivit påmind om det några gånger, att Hampus ska ha ettårskalas på lördag, så nu sitter jag och får lite smått panik över att jag måste baka tårta, fixa fikabröd och STÄDA! De två första grejerna kan jag ändå fixa skapligt bra men den tredje. Det är så jag blir lite kallsvettig faktiskt...

Jag glömmer massa småsaker och försöker brygga kaffe utan vare sig filter eller vatten. Eller ens kannan. Lycka till med den liksom. Kommer på att jag ska göra en sak, tänker att jag ska skriva upp det för att inte glömma men glömmer likt förbannat ändå grejen innan jag hinner fram till pappret och pennan.

Nu är jag trött på det här!

onsdag 5 december 2012

Och just där fick jag sju års olycka

Om man är vidskeplig alltså.

Första vabben på länge

Både igår och i måndags vabbade jag. Trots att Samuel var hemma - ja. Och? Vi fick liksom ta hand om varsin unge. Sebbe var krasslig i söndags och lite i måndags och på natten till söndag åkte även Hampus på någon slags förkylning. Feber och matvägran, gissar på halsont.

Så ja, de senaste nätterna kan jag räkna de sammanlagda timmarna sömn på en hand. På riktigt. Att väckas cirkusgurkus två-tre gånger i timmen är inte direkt utvilande om vi säger så.

I söndag var jag så trött at tjag mådde illa nästan hela dagen, måndagen var som en enda stort flum och likaså i tisdags. Men idag, idag är det visserligen nästan likadant, känns det som att sömnbristen övergått i nästa stadie. Du vet, så där så att en inte längre känner sig trött. Förbi fnittrig och illamående. Där är jag nu.

Blir det ingen bättring snart, Hampus är ju för bövelen i stort sett feberfri nu, så kommer ju folk tro att jag är en zombie! Blek, hålögd och otroligt mer förvirrad än vanligt. Snart går jag där med utsträckta armar och dundrar in i folk som står i vägen.

"För vet du? Det är färger!"

Jag har en väldigt klok son, eller ja - två kloka söner men den av mindre modell säger inte så mycket än, som kommer med så kloka funderingar numera. Nu sist var det om färger, när Sebastian och jag satt och pärlade.

- Mamma, jag gillar rosa. Och lila. Och blå. Och grön. För vet du? Det är färger. Fast jag gillar rosa mest, det är gott.

Riktigt vad som är "gott" med rosa fick jag inget svar på. Men jag gillar hans stil - han gillar färger för att det är färger.

tisdag 4 december 2012

Alltså, lite opepp bara. Det är allt.

Känner mig lite opepp på att skriva inlägg just nu. Jag har en hel drös bra inlägg i huvudet som bara väntar på att bli skrivna, men det har varit alldeles för lite sömn på sistone att jag verkligen inte  orkat engagera mig i annat än det absolut nödvändigaste.

Så ha tålamod, än en gång. För jag kommer igen, låt mig bara vara lite trögstartad.

Idag säger vi grattis och HIPP HIPP HURRA!

För i natt kom äntligen min lilla systerson!

Är så sjukt stolt över min syster, och otroligt glad över att våran familj blivit större med en liten knubbis.

Bra jobbat Millis!

lördag 1 december 2012

Första julkalendern dubbelt upp!

I år är Sebastian så stor att han börjar förstå det här med julen på allvar. Flera gånger har han sagt att vi ska skriva en lista till tomten över vad han önskar sig, undrar var tomten bor och om han fyller år innan eller efter julafton. Såatte, klapparna står verkligen i centrum kan vi säga.

Men nytt för i år är att han kan följa med i en julkalender, både chokladkalender och julkalendern på tvn. Trodde inte han skulle gilla den på tvn, men oj - han satt som klistrad! Och frågade direkt efteråt om det fanns fler avsnitt att kolla på. Så i år blir första året som han följer någon julkalender överhuvudtaget.

Han är så stor nu! Jag glömmer bort det ibland, åt båda hållen. Och det är alltid lika roligt (skrämmande) att bli påmind om det.

Det kommer att bli en fin jul det här, nu börjar det på allvar kännas som barnens högtid.



Och vad jag tyckte om kalendern? Jo, helt okej. Men inte lika fängslande förstaavsnitt som förra året.